Jag vill verkligen inte vara ensam, men jag vill inte umgås med någon. Jag känner mig som världens sämsta person, men samtidigt som världens bästa och övermäktigaste. Jag tror jag vet allt samtidigt som jag vet att jag inte vet något alls. Jag tycker jag är oerhört trög och hjärndöd men även så otroligt smart. Jag känner inget för andra människor samtidigt som jag känner så mycket kärlek och omtanke mot alla. Jag tror att mänskligheten är skapad utav kärlek men ändå utav hat och egoism. JAG ÄR EGO MEN ÄNDÅ SÅ OMTÄNKSAM JAG KAN BLI. Jag tror att allt kommer att bli bra ena studen, eller andra studen att det aldrig kan eller kommer bli bra igen. Bara en sak VET jag, det är att jag är så oerhört förvirrad så jag blir trött på allt.
0 kommentar(er)
